Inte för mig då, men för barnen. Kanske kan man ändå säga att sommarlovet börjat för mig med, men för mig inger det en massa mer jobb. Mer att klara av, mer att orka. Mer att ta ställning till, och mer att lyckas ta tag i. Jag tycker inte att det är lätt, snarare tvärt om. Jag blir tröttare under sommaren. Det kommer till fler krav, fler måsten och sådant som bör.
Barnen sover länge, är uppe länge, vaknar tidigt, om vart annat. Vissa veckor är de hos sin fader, andra veckor här. Minstingen har dagis när de stora inte är här och sambon jobbar. Jag kommer vara hemma, som vanligt.
Egentligen skall jag träffa IPS idag, men jag vet inte riktigt om jag kommer att klara av det. Jag sov hela tre timmar i natt, om ens det. När jag väl somnat, kändes det som att minstingen tyckte att det var dags att vakna. Och så skall familjebehandlarna komma vid 9 i dag. Känner att jag kommer behöva sova, och det brukar vara där omkring på eftermiddagen. Samma tid som jag har IPS.. Undrar vad han säger om jag avbokar.. Känns dåligt, men samtidigt så är det ju så att jag inte har sovit i natt. Förstår inte varför jag vaknar.
Är en massa sura uppstötningar som måste ut, som sitter och skär i halsen på mig. Ibland är det så att jag inte kan andas, som att det sitter i vägen och andningsnöd är ett faktum.
Orkar inte mer nu, är för trött, har för många funderingar och tankar, som jag inte vet vad jag skall göra av, men det kommer. dags att vara med de morgonvakna barnen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar