Familj

Sambo
Har varit tillsammans i åtta år och han står fortfarande ut med mig. Även om han inte hade räknat med att det skulle bli så här illa, så stannar han kvar. Är pappa till Lilla L

Lilla L
Fyra år. Mycket egen vilja och egna tankar. Envis, kommer alltid på nya sätt att få som han vill. Har lite olika tvång, saker och ting skall göras på hans sätt, annars kan vi skita i att göra det. Vi får till exempel inte sjunga twinkle twinkle little star, för vi sjunger fel. Att vi sjunger raden som han missar, är helt fel och vi vet verkligen ingenting om den där sången.

Mellan L
Ett riktigt mellanbarn. Trivs inte med att vara det. Han vill vara stor och liten på samma gång, och gör väldigt mycket för att reta Lilla L. Utreddes för ADHD 2013 och medicineras för att kunna få en bra dag. Utåtagerande, vänlig, vill vara vuxna till lags, men misslyckas ofta med det. Finner sin trygghet i djur. Sociala koder är svårt, att förstå dem och passa in i dem.

Stora L
Även hon har ADHD, men medicineras inte. Väldigt utåt och är inte rädd för att missförstås. Fastnar lätt i sina tankar och tror att hon gjort och sagt saker som hon inte har. Envis. Har svårt att förstå sociala koder och uttryck, vad är okej att göra och säga, och vad skall jag hålla för mig själv. Skapar lite problem i vardagen, men det märks att hon blivit större.

Syster
Två år yngre, väldigt naiv i sitt sätt och tänka och tänker att alla människor är lika till funktion om det inte är några fysiska nedsättningar. Spelar dummare än vad hon är, att kunna saker är till för andra. Delegerar gärna över saker hon bestämt på andra och om hon får ett nej så är personen egoistisk, självupptagen, okänslig. Är i allians med Mamma

Mamma
Det som inte syns, det finns inte. Har svårt att acceptera mina nedsättningar, både psykiska och fysiska. "men fibro är väl en hittepå sjukdom?" eller det som kallas kärringsjukan. Har det själv svårt med sin man och de yngre halvsyskonen och börjar förstå att det inte är lätt att må dåligt. Berättar sällan någonting för mig, utan hur läget är där uppe, berättas av Syrran. Hon tycker inte om mitt sätt att se på saker och ting, då jag försöker hitta lösningar, istället för att grotta ner mig i problemen. Att jag dessutom vägrar att ta tycka synd om henne, gör inte saken bättre. Jag tycker inte ens synd om mig själv. Att säga "vad synd det är om dig", är för mig väldigt nedlåtande.

Mormor
Finns vid min sida och försöker förstå, även om hon inte kan förstå hur en inte bara kan "rycka upp sig", eller "ta sig i kragen". Hon och jag är de sista som får veta saker och ting, och då oftast genom omvägar.

Brorsan
Fem år yngre än mig, och har det bra i livet. Han behöver sällan kämpa för att nå dit han vill. Vi värderar livet olika och ser livet på olika sätt.

Pappa
Han finns ett samtal bort och är den som faktiskt försökt att förstå hur det är med mig. Han är med på möten då jag ber honom, och har även fått gå ifrån jobbet för att komma hem till oss för att sedan vara med mig på inskrivning på psykakuten. Han ställer upp, men helst på sina egna villkor. Jag kan vara ärlig i hur jag mår, och vad som händer runt omkring.